Låter bilderna få tala för sig själva!

Lyckad dag, å nu står det en lyckad kväll på schemat!

Jävla flyt jag har då!
Jag, en av de mest klantigaste människor (snäppet bakom Erika) av de 9 miljoner som lever i Sverige för tillfället har för en gångs skull fått uppleva en vecka, en hel jävla vecka (!), som har varit som att glida fram genom folkmassorna på min räksmörgås!
Jag har blivit kallad till två jobbintervjuer, båda där jag verkligen skulle vilja ha anställning. Jag har med hjälp av en massa goa människor flyttat in i min lilla lya mitt i stan. Det har varit underbart väder hela veckan och det känns som att helgen, som innebär flera födelsedags"barn" kommer att bli ett hejdundrande kalas!
Kan det bli bättre?

Men nu ska jag sluta bragda och istället ladda inför den andra intervjun den här veckan genom att krypa ner i min säng (som för tillfället bara är en madrass!).

Wish me luck!

Jag känner en skräckblandad förtjusning över helgens flytt. Förr har jag bara sett positiva saker med att flytta hemifrån och jämfört det med att driva ett eget företag där man hela tiden har många bollar i luften och själv måste hålla koll på ekonomin samt att hushålla med de knappa resurser man har till godo.
Nu känner jag - Panik! Jag kommer känna mig så ensam!
Trots att jag är välsignad med ett gäng vänner som säkerligen kommer att invardera min lilla etta dagligen, så känner jag ändå att det stundvis kommer att kännas tomt att bo med mig och bara mig.

Därför söker jag nu en sambo. Det ska vara någon som är kärleksfull och fyller tomrummet som min familj och katt lämnar, men ändå inte ta upp för mycket plats i min lilla lya. Denne ska heller inte vara för dyr i drift eller lägga sig i för mycket i min vardag. Den ska kunna sysselsätta sig själv under dagtid då jag kommer att arbeta som en galning och gärna välkomna mig med öppen famn när jag, sliten efter åtta timmar på jobbet kommer hem på kvällen.

Hör av er om ni känner er träffade!

Min nya sambo?

Min sysselsättning idag är den att jag springer ut och in ur huset så fort det blir en lucka mellan molnen och solens strålar får en chans att tränga sig ner till marken. För att bara för några minuter eller kanske bara några sekunder få känna solen värma min kind. Sedan springer jag in igen när de där ondskefulla molnen tar över igen och det blir kallt. Kan inte se klokt ut, men det sägs ju att det bara är vi här uppe i kalla Norden som är så galna i solen och att vårat favoritsamtalsämne of all times just är vädret.
Vi älskar att tala, disskutera, klaga och hurra för något som vi faktiskt inte har någon möjlighet att påverka!
Men det är nog så att kylan här uppe faktiskt inte är så bra för oss helt enkelt, inte för mig i alla fall.

För ännu en gång, precis när hösten har lagt ut varningslappar om att den är på väg så har snuvan gjort bo i min näsa. Och inte bara det utan jag har även fått en rejäl hosta som inte vill försvinna trots litervis av medicin och så snurrar det oavbrutet i mina öron.

Detta känns mer ovälkommet än någonsin då jag precis till helgen ska flytta in i min nya etta och sedan är det bara  två veckor kvar av min semester innan jag ska börja slava på Svenskt Skolfoto!

Doften av nybakad kladdkaka letar hela tiden upp min näsa, om och om igen, bara för att bygga bo i min hjärna och förvirra den. Det retar gallfeber på mig. Jag som precis har blivit så pass frisk för att börja träna och gett mig fan på att det ska ge resultat denna gång. Attans att jag inte har hunnit flytta in i lägenheten ännu. Och fy tusan att man har en bror som verkar försöka öva på sina kock-kunskaper inför skolstarten.
Här sitter jag i alla fall framför datorn efter att, med träningsvärk i hela kroppen, målat klart i min lilla lya! Finally! Vitt och svart blev det, Ebony och Ivory. Förvånade? Nu är den i alla fall redo att ta emot mig med nya målade och öppna (tomma) väggar och få mig att känna mig som hemma.

Dock återstår ett ynka problemo kvar att fixa, eller nej det finns två. Det ena är flytthjälp, jag kommer tvinga er, bara så att ni vet! Och det andra är min plånbok.
Så för att göra gott, så att jag inte sitter där utan mat på bordet eller utan bord för den delen så sitter jag nu och söker extrajobb för fulla muggar. Förhoppningsvis kommer jag alltså att ha mer än mitt 8 till 5-jobb måndag till fredag när jag flyttat in... Nedrans! Kom just på att jag aldrig kommer ha tid att umgås med lyan på Brunnsgatan om jag ska ha råd att betala för den, jävla dilemma!







Crappy bildkvalitet, jag vet. Men jag ville ju bara visa att jag skapar lite. Dock stör min bror mitt flow. Han vill bara leka med kameran och locka med nybakat hela tiden. Gotta go! Tung suck.

I Nyköping lyser solen! Man blåser dock nästan bort om man beger sig ut på öppna landskap. Men det kan ju vara skönt att slippa fixa frisyren själv.
Idag har jag och Ican spenderat en heldag på stan med fikahäng, cykelturer och klänningsmannekäng. Det är just det sistnämda som har varit dagens stora problem. Balen är om 6 veckor, sista dagen att köpa en biljett är om 2 dagar och jag har fortfarande inte hittat en klänning!
Anledningen till problemet? Ja, enligt Erika så är jag förbannat petig!
Enligt mig så duger klänningarna inte riktigt, det är alltid något som är fel!

Vi har också hjälpt vår älskade George på Coffehouse by George att skriva upp menyerna på tavlor, ruggigt fint blev det!

Nu blir det till att jobba lite körteori och sedan studsa ner i sängen!

Nattifnatt!

Manda